Den sista vilan
Jag heter Rosanna Blom och är 46 år gammal. Hittills har jag levt ett mycket bra liv i min mening. Jag har tre underbara barn som gör min dag varje dag och jag har också en man vid min sida som hjälper mig till en trevligare vardag. Jag tycker själv att vi kompletterar varandra och våra barn är som grädde på moset. Det finns inte en enda minut som passerar utan att jag tänker på mina barn. De är verkligen medelpunkten i mitt liv. Det är konstigt hur livet förändras när man får barn men jag antar att det är så det är.
Förr eller senare tar livet slut. Vi ska alla den vägen vandra även om jag kan tycka att det är mycket orättvist när små barn dör innan livet ens har börjat. Ju yngre man är desto värre är det i min mening. Nu har vi alla olika sätt att se på döden men som jag ser det så gäller det att bli vän med döden redan i unga år. Vi vet alla att vi ska dö, frågan är bara när. Det är ju inget man kan gå omkring och hänga upp sig på men det är klart att man funderar lite då och då, särskilt om någon närstående plötsligt avlider.
Nu tror inte jag att döden är slutet på allt, det måste finnas något efter döden. Just detta kan vara lite känsligt att diskutera eftersom alla människor har sin egen syn på saken. Det viktiga är egentligen inte vad som är rätt och fel utan vad man själv tänker kring detta. Själv tror jag på allt vad spöken och andar heter men det är inte det som jag ska skriva om här på min blogg. Istället tänker jag skriva om hur man ger sina närstående en begravning som är precis så som man vill att den ska vara. Jag tror nog att vi alla funderar lite från och till men det gäller att inte låta tankarna ta över förrän man verkligen behöver fundera på saken.
Välkomna hit.